Död
Hej..
Idag har jag dött lite halvt på århundradets jobbigaste powerwalk. Men tack tack tack Edita, för jag skulle aldrig gjort det utan dig!
Kvällen slutade hemma hos honom, han som jag verkligen inte förstår mig på. Han var jättetrevlig hela kvällen, vi kollade på film och snackade. Sen låg vi i sängen och han börjar snacka om att han har haft en jobbig barndom och att det kanske därför han inte kan bli kär och komma nära personer. Jag börjar fråga lite om det, eftersom han öppnar sig för mig. Han säger något kryptiskt som jag inte kommer ihåg nu och sen svarar han att han inte kan berätta det nu. Jag säger rakt ut till honom att han är kryptisk och bara blir mer och mer svår att förstå sig på, vilket han mest tar som ett skratt och skämtar bort. Sedan vänder han bort huvudet och lägger sig för att sova. Jag blir förvånad eftersom han vart trevlig resten av kvällen, men jag tar artigt på mig mina kläder och tar min mobil. Jag säger: aja, men vi hörs väl då, på vilket han endast svarar yes. Jag går ut i hallen och kokar inombords, hindrar verkligen mig själv ifrån att gå tillbaka in och skälla ut honom. Jag skickar därför när jag kommer ut ett fegt sms med mina tankar, vilket bestod i huvudsak av de ovan nämnda sakerna. Han skyller på att han är trött och jag fortsätter gräla lite på honom och skriver: jag tänkte inte att det var så smart att sova hos någon man bara ska *** med, jag gör som du och stänger av alla fucking känslor och låtsas att det inte finns. Han svarar: inte precis så att jag stänger av alla känslor heller, vi kan sluta ses. Jag svarar: vad vill du? Vilket han inte har svarat på på en halvtimma typ. Antingen blev han fett sur och sket i att svara, annars så somnade han. Jag gissar på det första faktiskt. This is some fucked up shit.
Just nu är jag också så sjukt sur. Så som han behandlar mig och så som jag bara låter mig bli behandlad och dras till honom på något äckligt vis. Orkar inte vara ledsen längre, är bara sur och arg. På honom, sån omogen person. Hallå du är 27 år gammal, någon dag när som helst kanske du borde växa upp och ta tag i ditt liv? Börja med att packa upp flyttlådorna som har stått där i en månad nu. Så jävla sur på mig själv att jag inte bara kan släppa svinet. Jag måste börja behandla mig själv bättre, seriöst.
Grejen är att jag inte ens tycker om honom längre, skulle aldrig kunna leva med honom. Grejen är bara den att jag så fucking mycket just nu saknar närhet och kärlek, någon som älskar mig och säger att han tycker om mig. Känns som det är typ omöjligt. Därför har jag honom som substitut, för att jag tror mig inte kunna hitta nåt bättre. Allt är bättre än inget, eller? Jag måste nog börja tro lite på mig själv, jag vet att mina vänner till 100% skulle säga att jag kan hitta nåt bättre. Men jag kan inte tro på dem och därför håller jag kvar i det här skitet tills jag hittar nåt bättre. Fast det får mig verkligen att må ännu sämre asså.
Följetongen om mig och Han lär fortsätta i alla fall några dagar till så stay tuned for nytt skvaller.
Skit samma, bättre att sova nu och glömma all skit tänkte jag säga. Men jag måste verkligen tänka på allt bra jag har i mitt liv. Är verkligen tacksam över vänner och familj runt omkring mig. Love till er! <3
Godnatt! ❤
