Asså seriöst så får jag panik! Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv. Jag ligger i soffan och vet inte vad jag ska göra. Inte när jag är själv, får panik över att vara själv. Vill aldrig att A ska gå för då blir jag själv igen och ensam lämnad i en tom lägenhet. Vad gör man? När börjar skolan igen så jag kan få en någorlunda normal vardag igen?
Har inga pengar heller, tror de kommer den 21a och nu har jag 100 kr på kontot den 3dje januari. Fy fan. Fast det jag oroar mig mest för är seriöst ciggen, att ja inte kommer ha några cigg sen.
Och uppsatsen, mina vänner pratar om att trycka den på måndag men min handledare har ju inte ens skickat tillbaka den till mig? Och för det andra kommer jag inte ens ha råd att trycka den.
Jag vill bara gräva ner mig här i soffan några månader, skita i allt och se hur länge det tog innan någon hörde av sig. Haha, vill bara skratta åt mitt liv för ja är så deprimerad nu. Och mitt i all denna depressionen är jag rädd, tänk så det inte blir bättre? Tänk så jag ligger här i soffan i tio år? Aaaah, snälla någon hjälp mig!
Hej!
Sorry att jag inte bloggat på ett tag. Jag vet att ingen som läser en blogg som aldrig uppdateras, men för det första har jag aldrig förväntat mig att någon ska det läsa och för det andra.. Skriver jag mest för min egen skull, för att det är så skönt att bara få ur sig saker ibland..
Anyway... Idag har jag vart en sväng i skolan. Sen drog vi till IKEA och köpte lite småsaker. Sen åkte jag hem och lagade årets godaste lasagne :)
Nu är jag fett trött, men måste tvätta håret och grejor sen ska jag bara chilla resten av kvällen!
Hoppas ni har en bra kväll! Puuussss
Fan.
Alltid såhär varje gång. Varför varför varför?
Fattar inte att jag är så korkad, att jag ens kan tycka om någon så mycket jag inte träffat. Tycka om någon så mycket som verkligen inte känner samma sak. Vågar inte berätta för honom, jag blir bara så besviken. Varje gång man försöker förklara drar han ner mig till botten, får mig känna mig patetisk och liten. Åh Gud, hjälp mig!
Känner mig så ensam ibland, typ nu. Sitta i soffan hela dagen ensam, laga mat ensam, dricka te ensam och gå och lägga sig ensam...
Jag vet dock inte vad det är jag saknar, ibland är det en pojkvän. Tråkigt nog tröttnar jag rätt snabbt på förhållandelivet. Man skulle hitta en kille som var ens bästa vän och samtidigt pojkvän. Som med min bästa kompis, om hon var en kille skulle vi lätt vart tillsammans haha. Kanske inte går att jämföra så, men ändå.
Just nu känner jag mig väldigt ensam och övergiven, skulle vilja ha någon att prata med. Problemet är att jag tycker det är sjukt svårt att hitta en kille. Det verkar vara så enkelt för vissa, killar snackar med dom hela tiden. Och när jag tänker så känner jag misslyckad och ful. Som om jag inte är tillräckligt intressant för någon. Det kanske jag inte är. Ibland ger jag liksom upp hoppet om att hitta någon att dela livet med. Kanske inte hela livet, är väl knappast nån som gör nu för tiden, men i alla fall att skaffa barn med och leva en del av sitt liv med.
Konstigt det där, ibland älskar jag livet men i vissa stunder känner jag mig sjukt ensam och misslyckad. Aja, hoppas jag mår bättre imorn.
Godnatt <3
Mitt första inlägg.